Att förstå kvalitet I

I radioprogrammet "Filosofiska rummet" resonerade två filosofer (Frederik Stjernfelt specialiserad i estetik och Jeanette Emt) med en konstnär (Lars Vilks) om "negativismen" som en av de drivande trenderna i den moderna konsten. Stjernfelt menar att provokationen - eller kanske man skall kalla det "den negativa kontrasten"? - har blivit ett självändamål och kanske det enda verktyget för en del konstnärer.
Under ett avsnitt i det svårbegripliga programmet (kan det bli något annat när två verbala och definitionsskarpa filosofer träffar en ledande konstprovokatör, vars verktyg inte är skarpa begrepp utan något helt annat?) - rörde man vid begreppet "kvalitet". Inte så enkelt med konst och kvalitet. Men debattörerna tog inte tag i kvalitetsbegreppet. Det hade varit intressant att få reda på hur man tänker om konst och kvalitet. Om några borde konstnärer vara djupt inne i diskussioner om kvalitetsbereppet eftersom de uppenbart både vill göra artefakter (vilket kräver material- och teknikkunskap), förmedla budskap (vilket kräver mer än enbart tekniska kunskaper) och höras/synas (och då inte bara i marknadsföringssyfte - vilket förvisso också är en särskild förmåga). Vilka dimensioner har kvalitetsbegreppet inom konsten? Visserligen har Vilks lyckats i några av de här dimensionerna - men är det "konstkvalitet"? För det är knappast så enkelt att "vad-som-helst" går för sig. Det finns ju ett anspråk bara i det faktum att någon gjort ett konstverk och ställer ut för andra att ta del. Kvalitet är inte något som bara har med enbart betraktaren att göra utan något som tar med hela sammanhanget; konstnär, betraktare/kund, gallerist, konstkritiker, media, andra konstnärer. De är ju ganska många som deltar i att forma konstens sammanhang. Och därmed vore det viktigt att resonera om konstens kvaliteter - och inte bara placera begreppet hos olika individer som verkar kunna ha ganska grumliga begrepp om vad och varför. Vilks' rondellhund är inte värst snygg - men den har ju onekligen en del andra kvaliteter. Kanske mest som intervention i en snårig konflikt med många bottnar. Och i det sammanhanget är det snarast en frågan om dålig kvalitet. Mer sårade känslor. Mer respektlöshet. Mer problem.